Boktips, Författare, Releasefest

Releasefest: Nästan för alltid av Felicia Welander

Våren är releasefesternas tid och för några veckor sedan fick jag äran att vara med att fira Felicia Welanders tredje bok Nästan för alltid, sista delen i trilogin om Eva och Monika.


Felicia signerar sin nya bok!

Om Nästan för alltid:

Här får vi under några varma försommardagar följa Eva när hon åker för att fira midsommar med Erik sin bortgångne vän Monikas stora kärlek. På Eriks vackra hälsingegård andas Eva ut och känner att hon kan ta en paus från sin komplicerade vardag. Men i takt med att sommarnätterna blir ljusare och ljusare växer också känslor som ingen av dem hade räknat med. Och när Evas väninna Myrna dyker upp och Erik visar en mörkare sida av sig själv, blir allting allt annat än enkelt. För hur mycket av ens lycka ligger i andras händer? Hur mycket påverkas vi av andras val? Och blir valet rättvist när man väljer mellan den som inte längre finns och den som står där mitt framför en? Nästan för alltid är en roman om att hitta hem. Och hur de vi förlorat alltid lever kvar inom oss på gott och ont.


Så goda!

Tack Felicia för en jättetrevlig kväll!

Annonser
Böcker, Boktips, Författare, Releasefest

Release för Det man inte vet har man ingen aning om

Författaren Josephine Almanakis med Det man inte vet har man ingen aning om

I lördags var det release för Josephine Almanakis debutbok Det man inte vet har man ingen aning om, som hon ger ut på sitt förlag Acrocon Förlag.

Release för Det man inte vet har man ingen aning om av Josephine Almanakis

Jag har följt Josephine en längre tid och hennes resa är verkligen inspirerande! Det var fantastiskt roligt att få vara med och fira hennes debut och att äntligen få hålla Det man inte vet har man ingen aning om i handen.

Flera författarvänner var där och firade, bland annat Felicia Antonsson Welander som har gjort den här snygga och klockrena tatueringen:

Josephine Almanakis signerar
Josephine signerar mitt exemplar.

Om ni är på Bokmässan kan ni träffa Josephine och köpa Det man inte vet har man ingen aning om i monter B08:61.

Tack Josephine för en jättetrevlig release och GRATTIS till din debut!

#Blogg100, Författare

Lunch med Eva Ludvigsen

Idag tog jag och Lion tåget till Uppsala för att luncha med Eva Ludvigsen.

Eva är författare till Lova, Här och Nu och Sonfjällsdeckarna. Bland annat. Vi var båda med i Älskanoveller 2014 och hade en liten releaseturné i Uppland. På den vägen är det.

Det är alltid lika roligt att träffa Eva och prata skrivande, mål, drömmar och allt däremellan. Även om hon har pausat skrivandet lite på grund av nytt jobb, har hon flera projekt i pipen. Om ni inte läst någon av hennes böcker tidigare så kan jag starkt rekommendera dem!

#Blogg100, Författare

Kristina Ohlsson på Pocketshop

För ett tag sedan var jag och lyssnade på Kristina Ohlsson när hon pratade om sina böcker, men mest om hur hon blev författare och sin skrivprocess.

Kristina är en författare som det är lätt att bli lite avundsjuk på. Hon skriver en vuxenbok på en månad och började skriva för barn när hon blev författare på heltid eftersom hon hade så mycket tid över och förlagen inte kan ge ut hur många deckare som helst på ett år.

Och hon skriver bra. Väldigt bra.

När hon började skriva bestämde hon sig för att det här jobbet alltid skulle vara roligt. Därför skriver hon bara det hon själv roas av. Hon skriver inget synopsis men vet när hon kommit till mitten för då får hon inte ställa några fler frågor utan börja besvara de som redan ställts.

Här visar hon upp en berättelse hon skrev när hon var sju år:

fullsizerender-5

Det är väldigt inspirerande att lyssna på författare berätta om hur de gör, och Kristina är verkligen en inspirerande författare.

Boktips, Författare, Inspiration

Boktips!

På lunchen idag lyssnade jag på ett webinar med Kim Kimselius som PR för författare anordnade.

Kim berättade om hur hon alltid har skrivit böcker och hur det gick till när hon blev författare och fick till sista svara på frågor. Hon har ett sätt att berätta som gör att man vill lyssna i flera timmar. Mycket av det hon sa har hon skrivit om i sina böcker som handlar om skrivande, Att skriva med glädje och Att hitta glädje i skrivandet, två inspirerande böcker som jag varmt kan rekommendera!

Kim anordnar även skrivkurser och hur mycket jag än skulle vilja så finns ingen möjlighet att gå i sommar, men jag hoppas verkligen att jag får gå en av dessa ett annat år.

FullSizeRender (2)
Tips!

Författare, Inspiration, Skrivtips

Marian Keyes!

När jag var i Milano köade Martin och Tuva för att jag skulle få biljetter till dagens frukost med Marian Keyes hos Gudrun Sjödén. Tack snälla för att ni gjorde det!

Marian Keyes var min första författaridol. Det var när jag läste När Lucy Sullivan skulle gifta sig, som jag på allvar insåg att jag ville bli författare (även om jag inte vågade uttala det då). Jag ville skriva så att läsarna skrattade och grät om vartannat, precis som jag gjorde när jag läste hennes böcker. Det var fantastiskt att få lyssna på henne och träffa henne i verkligheten, jag kan erkänna att jag drog några extra djupa andetag när det var min tur att ställa en fråga och att jag darrade på händerna när det dags för signering…

Marian är fantastisk! Hon lyckades svara på våra frågor på ett personligt och roligt sätt och värjde inte för att prata om det allvarliga. Till exempel berättade hon att hon fick en depression för sex år sedan som hon till slut lyckades ta sig ur.

If anyone is going through a rough time right now, hang in there. It will get better. It will.

Jag frågade om hennes skrivprocess och hon berättade att hon innan hon börjar skriva iakttar kvinnor och samlar på sig vetskap om karaktärerna, vad de tycker om att göra, vad de äter, varför de beter sig på ett visst sätt, och efter ett tag kommer en mening till henne som gör att hon kan sätta igång. Den där första meningen är inte alltid med i slutversionen. Hennes bästa tips är att faktiskt sätta sig ned och skriva och inte redigera sig själv under tiden man skriver.

Marian berättade att hennes största utmaning som författare är att inte repetera sig själv. Efter varje bok tror hon att hon är färdig, att det inte finns fler böcker att skriva, men som hon själv uttrycker det:

If you are interested in people, you have many stories to tell.

Sedan tyckte jag att hon hade ett fantastiskt sätt att hantera research: hon skickar de frågor hon behöver ha svar på till sin vän som är journalist och så ställer vännen frågorna åt henne! Fenomenalt 🙂

IMG_0081

IMG_0087

IMG_0092

Marian starstruck när Gudrun Sjödén kom förbi

IMG_0095

FullSizeRender (8)

En väldigt inspirerande morgon som jag tar med mig.

Författare

Deckarna

Jag tycker att programmet växte och blev riktigt bra. Otroligt starkt när Anders Roslund och Börge Hellström delade med sig av vad de varit med om som barn. Fruktansvärt hur vuxna människor tror att de kan behandla och utsätta barn för vad som helst. Fy fan. Våld föder våld, om än i litterär form.

Jag ser mycket fram emot nästa avsnitt, då är det Anna Jansson vi ska få veta mer om.

Författare, Författarintervjuer

Intervju – Christoffer Carlsson

Min nyfikenhet för Christoffer Carlsson uppkom när han på Twitter skrev att han skriver större delen av sina manus för hand. När jag sedan läste Den osynlige mannen från Salem blev jag galet imponerad och nyfikenheten om hans skrivande växte så jag bad att få ställa några frågor till honom och svar fick jag!

Christoffer är aktuell med Den fallande detektiven i pocket och i SVT:S Deckarna som har premiär i morgon, missa inte!

Christoffer-Carlsson-2-234x300
Bild från Piratförlaget

Vad skriver du på nu?

Jag har ganska nyligen färdigställt ett utkast till det som ska bli den tredje delen om Leo Junker. Den kommer i höst någon gång. Den blir fin, den! Hoppas jag, i alla fall. Sedan arbetar jag just nu ganska mycket med någon sorts ungdomsroman. Den handlar om en sextonårig tjej vars äldre bror är försvunnen och hon måste hitta honom innan polisen gör det. När jag inte sitter med den så skriver jag på den fjärde och sista delen om Leo. Och i bakhuvudet har jag börjat gnola lite på det jag ska göra efter Leo Junker-serien. Fan vad mycket det är man håller på med, egentligen. Haha.

Hur ser din skrivprocess ut från att du får en idé till att du har ett färdigt manus?

Det kan variera lite, ibland får jag en idé av att läsa något, som en tidningsartikel eller en bra bok, eller se en bra tv-serie. Inte på så sätt att jag läser eller ser något jag sedan ”tar”, utan mer som att ”oh, det där var intressant …” och sedan studsar det där vidare några gånger i mitt huvud, tills en historia utkristalliserar sig. Men exakt varför jag tycker att något är just intressant, alltså varför en viss tidningsartikel eller film slår an något kreativt i mig, vet jag inte. Sedan frågar jag mig själv om den berättelsen är något jag själv skulle bemöda mig med att läsa, och typ 18 av 20 gånger är svaret nej. En av de resterande två gångerna försöker jag skriva ner berättelsen utan att lyckas, eftersom idén visar sig bli för dålig på papper (åtminstone kan inte jag få den att funka). Den enda återstående, tjugonde gången, det är då det blir en bok. Haha. Jag använder varken post-its, synopsis eller något annat. I Den fallande detektiventvingades jag till slut göra upp en tidslinje eftersom händelseförloppet var så intrikat, men det gjorde jag inte förrän jag insåg att jag inte hade något val: jag kunde inte längre hålla berättelsens trådar i huvudet. Min skrivprocess, det går att jämföra det med att köra bil i mörkret. Jag har en idé om vart jag slutligen vill komma, men under tiden jag kör så ser jag inte längre än det strålkastarna lyser upp för mig. Men det går att köra hela vägen på det viset. Det har ett oändligt antal nackdelar, till exempel blir det ganska kostsamt om jag kör vilse och måste backa tillbaka och finna den punkt där jag gjorde fel val och svängde vänster istället för höger. Men det har också en oslagbar fördel. Det kräver att man lyssnar noga på berättelsens puls och känsla, inre logik, ton och stämning – något varje berättelse har, oavsett om författaren uppfattar det eller inte.

I dina böcker hintar du till dina förebilder, hur mycket planerar du det i förväg? 

Inte alls! Det händer nästan, nästan alltid i stunden, när jag är uttråkad eller trött eller så. Haha. De där små hintarna är väldigt mycket för mitt eget nöjes skull. Enda gången det varit något mer planerat än så, var i Den osynlige mannen från Salem. Den är ju mitt tack till Sjöwall/Wahlöö, eller vad man ska säga, och jag började ganska tidigt tänka att det vore coolt om den hade 30 kapitel (som skrevs ut med romerska siffror), precis som Sjöwall/Wahlöös Beck-böcker hade. Men de andra referenserna bara ploppade upp i stunden…

Vad inspirerar dig i ditt skrivande?

Allt möjligt, allt ifrån en bra tv-serie till något jag hör någon berätta för någon annan när jag sitter och tjuvlyssnar på tunnelbanan eller ett café. Saker jag har upplevt själv eller kommit i kontakt med genom mitt arbete som forskare i kriminologi, är också källor till inspiration för mig. Däremot kan man aldrig förlita sig på inspiration, har jag lärt mig. Man kan få en idé eller skriva ett eller två kapitel på inspiration, men det är sällsynt att inspirationen kan driva fram en hel bok. För en hel bok krävs disciplin och hårt arbete, haha.

Vilket råd/tips hade du velat få som aspirerande författare? 

Åh, Emmelie, sånt där är så himla svårt! Jag vet inte vad jag hade velat få höra just i egenskap av aspirerande författare men jag tror att jag hade blivit lite uppmuntrad av: alla säger att det är viktigt att läsa böcker om man vill bli författare men jag känner flera som överhuvudtaget inte tycker om att läsa. Det viktigaste för en aspirerande författare är att faktiskt skriva. Försök göra det till en lika naturlig del av ditt liv som att borsta tänderna och äta frukost.

Tre snabba

1. Dag eller natt?  Tidig, tidig morgon. Precis i skärningspunkten mellan dag och natt. 😀

2. Skriva på dator eller för hand? För hand! Jag skriver fortfarande mycket av mina manus för hand. Det påminner en om att skrivandet är ett fysiskt hantverk. Dessutom tänker man efter lite mer när man skriver för hand, väger sina ord lite noggrannare.

3. Research eller redigering? Redigeringen är ju det stadie då man går tillbaka och ser vad man har gjort och hur man kan göra upplevelsen starkare, roligare, sorgligare, våldsammare, obehagligare, mer intensiv, vad du vill, för läsaren! Research, för mig, påminner alltför mycket om mitt jobb. Och jag skriver för att det är roligt. Redigering är, egentligen, nästan lika roligt som själva skrivandet av råmanuskriptet.

Författare, Författarintervjuer

Intervju – Pernilla Alm

Det som kanske mest inspirerar och motiverar mig i mitt skrivande är att läsa om eller höra andra författare prata om sitt skrivande. Framöver kommer jag därför publicera några intervjuer med just – författare.

Först ut är Pernilla Alm som skrivit romanen Alltid du (Printz publishing) och fackboken Läxfritt – för en likvärdig skola (Hoi förlag). Redan första gången jag träffade Pernilla berättade hon att hon skrev på en bok och att hon drömde om att bli författare och bara några månader senare fick hon sitt manus antaget. Det är tack vare Pernilla som jag började blogga och hon är en av dem som gång på gång bevisar att drömmar uppfylls – så länge man är beredd att jobba hårt för dem.

Vill ni läsa mer om och av Pernilla hittar ni hennes blogg här.

PernillaAlm_pressbild_Foto-Kristofer-Samuelsson1-681x1024

Vad skriver du på nu?

Debattartiklar, blogginlägg etc. om läxor. Men också en lite ekivok novell. Den kommer dock aldrig att publiceras. (Pga. kommer inte lämna min byrålåda).  Den är bara bra som motvikt till allt seriöst jag jobbar med just nu.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det är oerhört olika beroende på var i den jag befinner mig, och om jag har deadline eller inte. Jag är oftast väldigt fokuserad, koncentrerad och disciplinerad eftersom tid är en bristvara i mitt liv. (Är ju inte heltidförfattare). Därför måste jag vara noga med varje skrivminut. Men jag har också dagar då jag skriver mer på Facebook än i manus, för att jag bara inte kan fokusera just då.

Vad är roligast att skriva?

Jag har ju erfarenhet av både skönlitterärt och fackboksskrivande och jag kan inte välja. Det skönlitterära är ju mer fritt och på det viset roligt, det är otroligt häftigt att bestämma allt som sker. Dock är det lättare att köra fast när man ska hitta på allting som ska hända. (Vilken är anledningen till att man ska använda sig av synopsis).  Min bok om läxor var rolig att skriva på ett annat sätt – det fanns så mycket att ta reda på och alltid något att undersöka, någon att intervjua. Det var inga problem att komma på vad som skulle skrivas, mer att sortera bort.

Vilka författare inspirerar dig?

De som jobbar hårt, så – väldigt många.  Författare som är generösa mot andra, som delar med sig av kunskaper, erfarenheter och kontakter – på olika sätt. Det här är något många författare är otroligt bra på. Jag har haft turen att omge mig med ett litet författargäng som har funnits och stöttat men det finns så många fler. Sverige är ett litet författarland och folk är oftast rädda om varandra.

Vilket råd/tips önskar du att du hade fått när du skrev din första bok?

Jag hade turen att få väldigt många tips eftersom jag kände flera författare när jag drog igång min resa men det bästa rådet jag fick kom precis innan jag började. Denise Rudberg berättade att hon bestämde sig för att skriva en bok och jag insåg att det var ju just det jag var tvungen att göra – bestämma mig. Fixa fram tiden och bara göra.

Tre snabba

1. Fackbok eller skönlitteratur – MEH! Båda.

2. Research eller redigering – Research! (Även om redigering har något städat härligt över sig som jag också uppskattar men jag är väldigt rastlös och blir otålig fort).

3. Lyckliga eller olyckliga slut  – Vad är egentligen ett lyckligt och olyckligt slut? Jag gillar båda, beroende på bok.

Tack Pernilla!