Intervju – Eva Ludvigsen

Första gången jag träffade Eva skrattade jag så mycket att jag hade svår träningsvärk dagen efter. Senare kom vi båda med i novellsamlingen #Älskanoveller och åkte på Upplandsturné tillsammans. Eva är författaren som skriver en bok på en månad och gått från att aldrig ha skrivit skönlitterärt till att ha gett ut två romaner (Lova och Här och nu) och fått ytterligare tre manus antagna – på tre år. Imponerande!

10811780_946916712002331_1263682391_n

Vad skriver du på nu?

Just nu skriver jag faktiskt inte på något alls. Däremot finns det flertal manus i hårddisken som väntar på sin redigeringsrunda.

Fast det där är bara en halvsanning, slår det mig samtidigt som jag skrev förra meningen. Jag skriver ju jämt. Sovande som vaken, på jobbet/bussen/framför teven. Ständigt går tankarna runt möjliga karaktärer, slagfärdiga dialoger och händelseförlopp. Det är bara det att just nu kommer det inte på pränt. Det mognar sig klart. Snart så, tänker jag varje dag.

För övrigt går jag just nu och väntar in respons från förlag på flertal manus, funderar på upplägg runt andra. Sådant tar också tid. Väldigt mycket tid för en som är så otålig som jag. Marknadsföringen och signeringsrundorna för mina två utgivna böcker tar onekligen mer tid än vad jag trodde från början så där kämpar jag på medan hjärnan mal vidare i andra projekt.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har faktiskt varit väldigt olika inför varje ny bok eller novell. Det enda som är lika är de anteckningsböcker där jag samlar bilder på karaktärerna, försöker lista deras egenskaper, klistrar in bilder på hus och kartor över städer.

Första boken, Lova, började jag skriva en scen tack vare en skrivkurs jag gick just då. Det väckte intresset för karaktärerna och det liv de förde inom mig. De ville helt enkelt inte vara tysta efter scenen var klar. I hets skrev jag då klart boken där scenen visade sig platsa mitt i boken. Andra boken, Här och nu, var mer ett arbete med synopsis, hitta karaktärer först och sätta de dramaturgiska kurvorna innan jag började skriva. Att det sedan blev en helt annan berättelse än den som står nedskriven i min anteckningsbok är världsliga detaljer. Min tredje bok, Var det inte värre än så här?, kom till under NaNoWrimo förra året. Jag hetsskrev 50.000 ord på två veckor. Vilade från manuset i ett halvår och skrev sedan klart resten. Det mesta från hetsskrivandet behöll jag faktisk, vilket jag inte trodde från början. Det var otroligt roligt att se texten och minnas november 2013 som en tid då allt annat fick stryka på foten till förmån för Cassandra och Fredrik, mina kära huvudpersonen som båda är på väg till den första dagen på universitetet. NaNoWrimo gör jag gärna igen!

Hur klar är berättelsen när du sätter dig och börjar skriva?

Som redan nämnt är det väldigt olika från berättelse till berättelse. I Här och nu visste jag slutet, skrev epilogen och för att sedan tänka på början. I Lova hade jag inte en aning om vare sig början eller slut. Jag var lika villrådig som mina läsare varför Lova vacklade runt i Australien. Faktum var att jag inte ens visste att det var just Australien hon hade hamnat i. Jag valde det landet för det var ett ställe jag så länge velat resa till men det aldrig blivit av. I min universitetsroman, bok tre, visste jag i stora drag vad som skulle hända. Förutom slutet. Hade det varit min första bok hade jag nog gett upp någonstans vid mitten av boken. Men eftersom jag varit igenom denna process tidigare och det har löst sig på bästa sätt fortsatte jag skriva. Litade på att karaktärerna skulle visa mig vägen. Och det blev bra. Jag blev riktigt nöjd. Och förvånad.

Som vanligt, med andra ord.

Du kan skriva ett råmanus på en månad, vad är hemligheten?

Oj, ska det ligga en hemlighet begravd där? Jag har ingen aning. Kanske för att jag tror på att det ska gå. Kanske för att jag tycker det är så himla roligt att befinna mig mitt inne i ett skrivarflöde, i tät kontakt med karaktärerna. Kanske för att de har en tendens att inte lämna mig ifred. Ju oftare jag skriver ju lättare glider det ju liksom på. Och sedan har ingen sagt till mig att det inte skulle gå så jag kör mest bara på. Gör det som passar mig. Och då är visst hetsskrivande en sådan grej.

Vilket råd/tips önskar du att du hade fått när du skrev din första bok?

Jag fick väldigt goda råd och tips när jag skrev min första bok. Kanske inte under själva skrivarprocessen men den var å andra sidan rätt oblodig. Det gick av sig själv till största delen. Det var bokbranschen som var mer trixig. Men då fick jag god hjälp med kontraktsläsande och avtalsregleringar. Sådant jag nu tipsar folk om. Att vara noggrann och misstänksam fast man så himla gärna vill kasta ner sin kråka på det där utgivningskontraktet.

Tre snabba 

1. Ett projekt i taget eller flera samtidigt? Flera!

2. Läsa eller skriva? Skriva

3. Chris från Lova eller Nate från Här och nu? Jag får alltså inte föreslå en trekant här….? Svåraste frågan någonsin… Chris, får jag svara då. För att han var först ut och för att han finns med i del två och fortfarande aktiv i mitt huvud. Men jag gillar Nates allvarsamma iakttagande sida som Chris inte ens kan stava till. Fast han å andra sidan är spontan och uppslukande i det han gör… Jaja. De finns ju inte på riktigt och jag är ju faktiskt också gift med Mr Underbar, en god kombination av Chris och Nate.

Advertisements

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Intervju – Eva Ludvigsen

  1. Pingback: Gästframträdande hos Emmelie Hardenborg | Eva Ludvigsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s