Medan manuset vilar

skriver jag på en bok för 9-12-åringar. Idén kom av en dröm jag hade där allting var så levande och rädslan så närvarande att jag var tvungen att göra någonting av det. Sedan dess har jag skrivit på den lite då och då och är nu uppe i 17 000 ord.

Att orden växer är en konkret indikation på att jag skriver, ändå har jag en gnagande känsla av att jag inte skriver tillräckligt mycket. Jag kan inte skylla på för lite tid för när Tuva har somnat om kvällarna skulle jag kunna sitta tre timmar i streck om jag ville men det gör jag aldrig. Kanske kommer känslan av just det; att jag inte skriver på all tillgänglig tid. Eller beror den på att skrivandet är någonting som aldrig riktigt blir klart? Hur hanterar ni sådana här känslor? Skriver ni tills ögonen blöder eller känner ni er klara efter en viss tid/ett visst antal ord och kan göra någonting annat utan tanke på att ni borde skriva mer?

Annonser

1 kommentar

Filed under Skrivande

One response to “Medan manuset vilar

  1. Jag skriver sorgligt lite just nu. Har varken ork eller fokus, fast att jag egentligen längtar efter att komma igång. Kanske är det bara så ibland. Det låter som du fått en riktigt spännande idé!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s